Är tillgänglighet viktigare än resultat?

Jag har noterat att flera organisationer tycks ha en oskriven norm i sin digitala arbetsmiljö som innebär att när vi är ”tillgängliga” online så arbetar vi. En grön prick i Teams eller Slack verkar ha blivit ett kvitto på att vi arbetar, är redo och alerta.

Men om vi ska se mer objektivt på saken så säger en grön prick förstås ingenting om kvaliteten på vårt arbete - om vi faktiskt åstadkommer något värdefullt, eller faktiskt inte ens om vi sitter där framför skärmen. Jag har hört om olika kreativa sätt att hålla sin symbol grön eller ”tillgänglig”; allt från att sätta på en video i bakgrunden till att sätta sin datormus ovanpå sin klocka så att sekundvisaren rör muspekaren en gång i minuten.

När jag frågat medarbetarna om deras organisationer värdesätter eller mäter deras prestation baserat på deras tillgänglighet online, får jag nästan alltid svaret ”nej, absolut inte”. Men de replikerar snabbt att det känns bra att vara tillgänglig och att vara ”otillgänglig”/”offline” skulle riskera att sända ut fel signaler eller tolkas som om att man inte jobbar. Ett intressant resonemang, för faktum är ju att de inte jobbar genom att använda dessa tricks.

Dessutom skapar detta fenomen en kultur där ”närvaro” riskerar att premieras högre än kvalitet och resultat – något som över tid riskerar att urholka tilliten och arbetsmoralen inom ett team eller faktiskt en hel organisation. I en förlängning kan det till och med riskera kollegors hälsa som försöker hålla samma tillgänglighet på riktigt, utan fiffiga tricks.

Dessa normer kan bildas såväl i den digitala som fysiska sfären. Vi riskerar att skapa kontraproduktiva normer som direkt går emot de värderingar eller mål vi satt i organisationen. Exempelvis kan de som blir ”tillgängliga” tidigt och stannar sent, förstärka en norm om digital närvaro i kontrast till den balans mellan arbets- och privatliv som organisationen förespråkar genom att uppmana medarbetare att hålla sina arbetstider.

Det är lätt att falla i fällan att synas snarare än att faktiskt prestera. Kanske känner man en ständig press att vara synlig digitalt, redo att svara snabbt på meddelanden och mejl, som om detta är beviset på att man är engagerad och produktiv. Men vad gör denna ständiga tillgänglighet med vår arbetsmoral, vår kreativitet och inte minst vår hälsa? Förväntningar som dessa kan över tid leda till onödig stress hos dem som ständigt arbetar hårt och faktiskt arbetar under hela sin ”gröna period” på jobbet.

Får ”sovmorgon” stå i min kalender?

Vad är då motgiftet mot dysfunktionella och kontraproduktiva normer som dessa? Jo att prata om våra normer, sätta ord på dem och faktiskt leva dem. Exempelvis genom att låta ”sovmorgon” stå inbokat i chefens kalender efter en sen arbetskväll.

Att blocka tid för en sovmorgon, en promenad eller en timme av reflektion är kanske den mest produktiva sak du kan göra. Men varför känns det så förbjudet att skriva in det i kalendern? Det är dags att ändra synen på återhämtning som något ”extra” vi gör om vi har tid, till att vara en självklar del av arbetet!

I mitt arbete som psykolog betonar jag ofta att återhämtning är en arbetsuppgift. Precis som en dator behöver laddas för att fungera, behöver hjärnan vila för att leverera på topp. Att ge sig själv tillåtelse att pausa, reflektera och ladda om är inte lathet – det är smart arbetsstrategi.

Ledare som föregår med gott exempel och synliggör sin återhämtning hjälper till att skapa en sund arbetskultur. Tänk om vi kunde normalisera att kalenderposter som ”Återhämtning” eller ”Sovmorgon” är lika självklara som ”Möte med kund”?

Balans för verklig produktivitet

Så nästa gång du känner pressen att alltid vara tillgänglig – fråga dig själv: Vad är viktigast just nu? Min gröna prick eller mitt faktiska bidrag? Kan en paus göra mig mer produktiv i det långa loppet?

Det är dags att skapa nya normer där resultat, välmående och hållbarhet går hand i hand. Vi behöver komma ihåg att verklig produktivitet bygger på balans – och ibland är den bästa arbetsuppgiften att stänga ner datorn, ta ett djupt andetag och ge sig själv utrymme att bara vara.

 

Föregående
Föregående

Kejsaren nya kläder Tystnadskultur bortom rädslokultur

Nästa
Nästa

Tystnadskultur eller rädslokultur