Daniel Kahneman - Psykologins Stephen Hawking

En gigant inom psykologin har gått ur tiden - Daniel Kahneman, professor emeritus i psykologi vid Princeton i USA gick bort strax före påsk. Redan på 60-talet påbörjade Kahneman den forskning som ledde till att han som första psykolog tilldelades nobelpriset i ekonomi 2002 (tillsammans med Amos Tversky) och han var aktiv ända till slutet.

Daniel Kahneman var en av de få som verkligen låg i forskningens framkant OCH kunde kommunicera på ett pedagogiskt och fängslande sätt, vilket framgick med all tydlighet i hans storverk Tänka, Snabbt och Långsamt. Boken gavs ut 2011 och blev genast en enorm bästsäljare och självklar läsning för alla som är intresserade av psykologi och vill fördjupa sig kring hur vi människor tänker. Man skulle kanske kunna säga att han var för psykologin ungefär vad Stephen Hawking var för fysiken.

En revolutionerande upptäckt

Inom ekonomin hade det länge varit ett grundantagande att människor handlar rationellt, att man  söker den bästa informationen, minimerar kostnader och maximerar fördelar. Kahneman och Tversky kunde med hundratals studier och artiklar visa att vi människor tvärtom ofta tänker och handlar irrationellt, ibland tvärt emot våra egna intressen. Mest när vi inte tänker oss för, men även när vi anstränger oss för att vara riktigt kloka.  

Ett av de mest kända exemplen på fenomen som Kahnemans forskarteam klargjorde, är så kallad ”confirmation bias” (bekräftelsefel) som innebär att man främst ser och hör det som bekräftar vad man redan tänker och tror. En egenhet med confirmation bias, som Kahneman identifierade, är att man dessutom ofta tror att andra lider mer av denna bias än vad man själv gör.

A gentle giant

Kahneman hade en ovanlig kombination av briljans, produktivitet och sympatisk ödmjukhet, vilket visar sig i att han och Tversky ofta skrattade hejdlöst åt sina misstag och felslut. Det är inspirerande att se vilken självdistans denne jätte inom vårt fält hade. Han delade ofta med sig av exempel på hur han själv tänkte irrationellt i olika situationer. Han berättar exempelvis om en familjeresa som blev en rätt bedrövlig upplevelse med uselt väder och magsjuka, men som på slutet bjöd på lite fint väder och en hemresa som gick perfekt. Kahneman sa efter resan till sin fru, på fullaste allvar, att han tyckte att resan varit mycket lyckad. Hans förbluffade fru fick underrätta honom om att han just visat ett perfekt exempel på ”the recency effect”, nämligen det faktum att det som händer sist ofta är det man minns bäst - vilket Kahneman forskat kring. Med ett gapskratt skrev Kahneman i sin nästa bok att han själv fallit i gropen.

Bias och brus

Många av oss har börjat förstå olika varianter av bias, mycket alltså tack vare Kahnemans enorma bidrag till forskningen i ämnet. Hans sista bok, Brus, gavs ut 2021, och beskriver på ett rakt och övertygande sätt att vi dessutom är inkonsekventa.

Källa: Daniel Kahneman, Cass R. Sunstein, Olivier Sibony, Brus (2021)

För att använda ett exempel ur boken Brus: Domare, som ska utmäta en påföljd efter juryns fällande dom, ger inte bara strängare påföljder precis innan lunch, eller strängare straff till färgade (två exempel på bias), utan också olika stränga påföljder i liknande fall, utan synlig orsak – strängheten varierar helt enkelt, utan känd orsak (exempel på brus).

Mycket kvar att utforska

Vi kan bara uppmana alla som är det minsta intresserade av hur vi människor fungerar, tänker och handlar, att studera Kahneman. Börja förslagsvis med boken Tänka, Snabbt och Långsamt (2011) och fortsätt gärna med Brus (2021). Den som inte får nog kan även söka efter föreläsningar och intervjuer med Kahneman.  

Som så många forskningsartiklar avslutas: Ytterligare forskning i ämnet är nödvändig!