En spiral av öppenhet och tillit möjliggör ett utvecklat samarbete i gruppen

När en grupp utvecklas mot allt bättre samarbete och effektivitet, steg för steg över tid, så finns det någonting bakomliggande som växer i styrka. Gruppen utvecklas mot allt högre tillit och psykologisk trygghet. Och det är denna växande tillit som gör det möjligt för gruppen att samarbeta väl och nå sina mål.

Tillit ett gruppfenomen

Tillit kan beskrivas som en gemensam upplevelse av att andra i gruppen vill mig väl, att vi kan ta mellanmänskliga risker och falla mjukt när vi visar öppenhet, till exempel genom att be om hjälp eller erkänna ett misstag. Att vi litar på varandra. Tillit är alltså ett gruppfenomen, något som finns i en relation – till skillnad från till exempel förtroende, som kan vara enkelriktat. Jag kan känna förtroende för dig, utan att du har förtroende för mig. Men tillit, det är något vi har i vår relation, eller i vår grupp.

Varför är tillit så viktigt? Helt enkelt för att vi när det råder tillit vågar säga som det är. Vi är trygga. Vågar föra in våra unika perspektiv, våra olikheter – det som tillsammans låter oss se en mer fullständig bild av verkligheten. Och då förstår vi vårt uppdrag bättre, hur vi bör arbeta för att fullgöra det och har möjlighet att fatta så bra beslut som möjligt. När tillit saknas håller vi tillbaka, blir på vår vakt och viktiga perspektiv kommer aldrig att lyftas i gruppen.

Vi människor är ju uråldriga flockdjur, våra hjärnor formades i en annan tid. När vi levde på savannen för länge sedan innebar en uteslutning från flocken en säker död. En ensam människa föll snabbt offer för rovdjur eller svält. Varje signal från flocken om att vi är oönskade eller ogillade knuffar oss därför in i ett fokus på social överlevnad – och vi sällar oss i ledet eller slåss. Det här är ett slags biologiskt program som vi lever med alltjämt, och det är känsligt nog för att aktiveras av små signaler som höjda ögonbryn och pinsam tystnad.

Den här fokuseringen på social överlevnad är det som ofta hindrar oss att verkligen bidra till gruppen, att introducera en olikhet som gruppen behöver för att förstå verkligheten bättre. För att komma vidare behöver vi ju olikhet, alltså ny information – men när tilliten saknas kommer inte informationen in, utan det blir tyst eller det blir bråk.

Öppenhets- och tillitsspiralen

Hur gör man då? Hur bygger man tillit? Ett sätt att beskriva det är att tillit växer genom öppenhet som landar väl. Om någon i gruppen, i början kanske trevande och försiktigt, tar en risk och är öppen med sitt perspektiv, och det tas emot på ett schysst sätt – utan att förlöjligas, tigas ihjäl eller avfärdas – då blir det lättare för nästa person att säga sitt. Gradvis växer tilliten och det blir då lättare att vara ännu mer öppen, och så vidare, det blir en spiral av tillit och öppenhet som möjliggör ett allt mer utvecklat samarbete.

Ju svårare och mer komplicerad uppgiften är, desto mer utvecklat samarbete behöver vi. Om vi inte tagit oss dit än riskerar vi att förenkla eller undvika, prata om något annat, fly undan. Samtidigt, när vår sociala överlevnad står i fokus, kostar arbetet i gruppen mer energi och frustration.

Dessbättre är vi inte utlämnade helt åt vårt individuella mod när det gäller att visa öppenhet innan tilliten är på plats. Som grupp kan vi, medvetna om spiralen av öppenhet och tillit, aktivt skapa normer som hjälper oss. Vi kan komma överens om normer kring hur vi kommunicerar och förhåller oss till varandra.

Det här är ett sätt att ”hacka” vårt biologiska program. Vårt inbyggda fokus på social överlevnad och vår önskan att passa in gör att vi är särskilt uppmärksamma på uttalade och outtalade normer i en grupp, att vi månar om att följa dem. När vi gemensamt aktivt tar kontrollen över våra normer och formar dem på ett sätt som gynnar öppenhet och bygger tillit så hjälper det oss att gå från social överlevnad till nyfiket utforskande.

Vill vi bygga hållbara och funktionella normer uttalar vi spelregler: hur vi ska ha det när vi arbetar tillsammans. En vanlig fallgrop är att lämna spelreglerna på egenskapsnivå, till exempel ”vänliga och respektfulla” eller uttrycka dem som ett önskat tillstånd, till exempel ”högt i tak”. Ju mer beteendenära vi uttrycker spelregler desto lättare blir de att följa och desto mer kommer de att påverka vår gemensamma kultur. Ett gott exempel skulle kunna vara ”när vi inte håller med om något försöker vi först sammanfatta det som sagts innan vi argumenterar emot – för att säkerställa att vi förstår varandra”.

Och behöver vi avvika från en uttalad spelregel är tipset att uttala avvikelsen: ”idag behöver jag ha mobilen tillgänglig för jag väntar ett viktigt samtal”. Det hjälper andra att inte ta en bristande närvaro personligt och stärker överenskommelsen att vi vill följa det vi kommit överens om. Sist men inte minst behöver spelregler följas upp och samarbetet utvärderas kontinuerligt, ”hur går det för oss att följa våra spelregler?” Annars kommer det snabbt att etableras andra, outtalade normer som säger att spelreglerna inte är viktiga på riktigt.

Att bygga tillit genom öppenhet som landar väl, att ta emot varandras olikhet med nyfikenhet och att skapa normer som hjälper är inte bara en ledaruppgift utan i allra högsta grad hela gruppens angelägenhet. Så vänta inte utan var modig, och börja med ett litet, litet steg ut ur komfortzonen mot mer öppenhet.